Beskrivning
Spianata di Castelletto är Genuas mest berömda utsiktsterrass: utsiktsplatsen Luigi Montaldo, omkring 80 meter över havet, blickar rakt ut över gamla stan, med taken, kyrktornen och hamnen utbredda nedanför.
Utsikten är en av stadens mest kända och äkta bilder, spridd redan på fotografier från början av 1900-talet. Gino Paoli liknade det havet av tak vid en stor sköldpadda med grå fjäll.
Bland taken känner du igen palatsen längs Strada Nuova, alltså Via Garibaldi, kyrktornen i San Lorenzo och delle Vigne, Porto Antico och, västerut, fyren Lanterna och den moderna hamnens kranar. Precis under terrassen ligger kommunens kontor med takträdgårdar ritade av Franco Albini.
Det vackraste sättet att komma hit är med Castellettohissen, från början av 1900-talet, som stiger 57 meter från Piazza del Portello. Nere går du in genom en lång, dekorerad tunnel; uppe kommer du ut i en jugendpaviljong med glasväggar.
Poeten Giorgio Caproni tillägnade den en dikt, L'ascensore: för att komma till paradiset, skrev han, skulle han vilja ta just Castellettohissen. Några av hans verser finns återgivna på en skylt i ingångstunneln.
Trähytterna i jugendstil har återskapats efter de ursprungliga ritningarna från början av 1900-talet. För att komma tillbaka till centrum kan du gå ned till fots längs de gamla tegelbelagda crêuze, bland småhus och baksidorna av adelspalatsen.
Namnet kommer från en fästning, Castelletto, som behärskade kullen, förr kallad Monte Albano: en perfekt plats för att hålla ett öga på staden och hamnen. Det första tornet är från 1161, och 1402 gjorde den franske guvernören Boucicaut det till sitt säte.
För genueserna var det symbolen för främmande förtryck. År 1528 förstörde folket det; huset Savojen byggde upp det igen 1819 för att hålla uppror i schack, och 1849 jämnade den upproriska staden det med marken igen, den här gången för gott.
På dess plats växte från mitten av 1800-talet upp ståtliga bostadshus. På det närbelägna Piazza Goffredo Villa står ett bronsmonument över de stupade, ett ungdomsverk av Francesco Messina, med tre soldater som kastar handgranater.
Utsikten är en av stadens mest kända och äkta bilder, spridd redan på fotografier från början av 1900-talet. Gino Paoli liknade det havet av tak vid en stor sköldpadda med grå fjäll.
Bland taken känner du igen palatsen längs Strada Nuova, alltså Via Garibaldi, kyrktornen i San Lorenzo och delle Vigne, Porto Antico och, västerut, fyren Lanterna och den moderna hamnens kranar. Precis under terrassen ligger kommunens kontor med takträdgårdar ritade av Franco Albini.
Det vackraste sättet att komma hit är med Castellettohissen, från början av 1900-talet, som stiger 57 meter från Piazza del Portello. Nere går du in genom en lång, dekorerad tunnel; uppe kommer du ut i en jugendpaviljong med glasväggar.
Poeten Giorgio Caproni tillägnade den en dikt, L'ascensore: för att komma till paradiset, skrev han, skulle han vilja ta just Castellettohissen. Några av hans verser finns återgivna på en skylt i ingångstunneln.
Trähytterna i jugendstil har återskapats efter de ursprungliga ritningarna från början av 1900-talet. För att komma tillbaka till centrum kan du gå ned till fots längs de gamla tegelbelagda crêuze, bland småhus och baksidorna av adelspalatsen.
Namnet kommer från en fästning, Castelletto, som behärskade kullen, förr kallad Monte Albano: en perfekt plats för att hålla ett öga på staden och hamnen. Det första tornet är från 1161, och 1402 gjorde den franske guvernören Boucicaut det till sitt säte.
För genueserna var det symbolen för främmande förtryck. År 1528 förstörde folket det; huset Savojen byggde upp det igen 1819 för att hålla uppror i schack, och 1849 jämnade den upproriska staden det med marken igen, den här gången för gott.
På dess plats växte från mitten av 1800-talet upp ståtliga bostadshus. På det närbelägna Piazza Goffredo Villa står ett bronsmonument över de stupade, ett ungdomsverk av Francesco Messina, med tre soldater som kastar handgranater.