Beskrivning
Castello d'Albertis, som rymmer Museo delle Culture del Mondo, är det nygotiska slott som sjökaptenen Enrico Alberto d'Albertis lät bygga åt sig på kullen Montegalletto, ovanför stationen Principe: torn och tinnar som tronar över staden, exotiska salar och föremål samlade från halva världen.
Besöket börjar i kaptenens hus, ett fantasifullt collage av slott från Aostadalen, florentinska palats och detaljer från det medeltida Genua, som Embriacitornet. Du går genom Columbussalen, den gotiska salen, Hytten och Sjöfartssalen, med fartygsmodeller, instrument och kartor.
Den teatrala höjdpunkten är Turkiska salen: hundratals föremål, smycken, vapen, vaser, divaner och lampor under ett tungt draperi som ska likna ett tält, bland vattenpipor och strutsägg. I trappan är lansar och hillebarder uppställda som troféer, i tidens smak.
Sedan byter museet perspektiv och går över till de verkliga huvudpersonerna, folken i Afrika, Amerika och Oceanien. Särskilt märks prärieindianernas föremål, av bisonläder broderat med piggsvinstaggar och pärlor, och mayafragmenten i tuff från akropolen i Copán, i Honduras.
Till kaptenens samlingar kommer de som hans kusin Luigi Maria d'Albertis gjorde, den förste som utforskade floden Fly på Nya Guinea, och föremål från Eldslandets försvunna folk. I samma slott finns också Museo delle musiche dei popoli, med instrument från hela världen.
Slottet byggdes mellan 1886 och 1892 ovanpå en bastion i 1500-talets stadsmurar. Vid restaureringen tömdes bastionen på jord och täcktes med glas: med en enda blick ser du stenarna från 1300-talet, renässansens murar och, högst upp, 1800-talets torn.
Invigningen sammanföll med fyrahundraårsminnet av Amerikas upptäckt, och när kaptenen dog 1932 testamenterade han slott och samlingar till staden. Runt omkring ligger en park med fri utsikt över havet.
Legenderna saknas inte. En dörr, alltid låst, sägs slå igen och öppna sig själv om natten. Och man berättar om en hemlig tunnel som ledde från kaptenens rum ända ned till hamnen, så att han vid behov kunde fly till sitt fartyg.
Besöket börjar i kaptenens hus, ett fantasifullt collage av slott från Aostadalen, florentinska palats och detaljer från det medeltida Genua, som Embriacitornet. Du går genom Columbussalen, den gotiska salen, Hytten och Sjöfartssalen, med fartygsmodeller, instrument och kartor.
Den teatrala höjdpunkten är Turkiska salen: hundratals föremål, smycken, vapen, vaser, divaner och lampor under ett tungt draperi som ska likna ett tält, bland vattenpipor och strutsägg. I trappan är lansar och hillebarder uppställda som troféer, i tidens smak.
Sedan byter museet perspektiv och går över till de verkliga huvudpersonerna, folken i Afrika, Amerika och Oceanien. Särskilt märks prärieindianernas föremål, av bisonläder broderat med piggsvinstaggar och pärlor, och mayafragmenten i tuff från akropolen i Copán, i Honduras.
Till kaptenens samlingar kommer de som hans kusin Luigi Maria d'Albertis gjorde, den förste som utforskade floden Fly på Nya Guinea, och föremål från Eldslandets försvunna folk. I samma slott finns också Museo delle musiche dei popoli, med instrument från hela världen.
Slottet byggdes mellan 1886 och 1892 ovanpå en bastion i 1500-talets stadsmurar. Vid restaureringen tömdes bastionen på jord och täcktes med glas: med en enda blick ser du stenarna från 1300-talet, renässansens murar och, högst upp, 1800-talets torn.
Invigningen sammanföll med fyrahundraårsminnet av Amerikas upptäckt, och när kaptenen dog 1932 testamenterade han slott och samlingar till staden. Runt omkring ligger en park med fri utsikt över havet.
Legenderna saknas inte. En dörr, alltid låst, sägs slå igen och öppna sig själv om natten. Och man berättar om en hemlig tunnel som ledde från kaptenens rum ända ned till hamnen, så att han vid behov kunde fly till sitt fartyg.