Beskrivning
Galleria Nazionale di Palazzo Spinola är ett adelspalats i Genua som har förblivit som när det beboddes: fresker, möbler, speglar och tavlor på sina platser, mitt i gränderna, på Piazza di Pellicceria, och därtill ett galleri med mästerverk.
År 1958 skänkte markiserna Paolo och Franco Spinola det till staten med allt som fanns i det, på ett villkor: att det skulle behålla utseendet av en historisk bostad. Därför tar besöket dig genom mer än tre sekler av de stora genuesiska släkternas liv.
Första representationsvåningen är kvar från 1600-talet. I salongens tak målade Lazzaro Tavarone 1614 belägringen av Lissabon, grundaren Francesco Grimaldis bragd; i salongerna står originalmöblerna, några med skäggiga huvuden snidade på hörnen, och där hänger van Dycks porträtt av Ansaldo Pallavicino.
Andra representationsvåningen är en rokokotriumf, beställd av Maddalena Doria 1734. Slingan når sin höjdpunkt i Spegelgalleriet, helt i förgylld stuck kring Bacchus, Venus och Amor, efter modet från Versailles.
I en av salongerna står en enorm spegel köpt i Paris, som kom till Genua efter en äventyrlig resa: landvägen ända till Cádiz, sedan sjövägen. På väggarna hänger målningar av Guido Reni, Luca Giordano, Bernardo Strozzi och Valerio Castello.
På mellanvåningen finns det historiska köket kvar, som det såg ut i början av 1800-talet: ett stort hjul drev hissen som förde rätterna upp till matsalen en våning ovanför.
Tre trappor upp, på våningen som återuppbyggdes efter krigets bomber, visas de dyrbaraste verken, bland dem Antonello da Messinas Ecce Homo. Till museet hör också Rubens ryttarporträtt av Giovanni Carlo Doria. En spiraltrappa leder upp till takterrassen, med utsikt över den gamla stadskärnan.
Under hela sin historia har palatset bara sålts en gång: Tommaso Grimaldi överlät det till sin svåger Ansaldo Pallavicino för att betala en stor skuld. Sedan gick det alltid i arv, från Pallavicino till Doria och till sist Spinola.
I matsalen hänger porträttet av dogen Agostino Pallavicino, den förste som bar krona och spira. Han fick dem genom att 1637 utropa Madonnan till drottning av Genua, så att republiken inte längre skulle stå ett steg under Europas kungar.
År 1958 skänkte markiserna Paolo och Franco Spinola det till staten med allt som fanns i det, på ett villkor: att det skulle behålla utseendet av en historisk bostad. Därför tar besöket dig genom mer än tre sekler av de stora genuesiska släkternas liv.
Första representationsvåningen är kvar från 1600-talet. I salongens tak målade Lazzaro Tavarone 1614 belägringen av Lissabon, grundaren Francesco Grimaldis bragd; i salongerna står originalmöblerna, några med skäggiga huvuden snidade på hörnen, och där hänger van Dycks porträtt av Ansaldo Pallavicino.
Andra representationsvåningen är en rokokotriumf, beställd av Maddalena Doria 1734. Slingan når sin höjdpunkt i Spegelgalleriet, helt i förgylld stuck kring Bacchus, Venus och Amor, efter modet från Versailles.
I en av salongerna står en enorm spegel köpt i Paris, som kom till Genua efter en äventyrlig resa: landvägen ända till Cádiz, sedan sjövägen. På väggarna hänger målningar av Guido Reni, Luca Giordano, Bernardo Strozzi och Valerio Castello.
På mellanvåningen finns det historiska köket kvar, som det såg ut i början av 1800-talet: ett stort hjul drev hissen som förde rätterna upp till matsalen en våning ovanför.
Tre trappor upp, på våningen som återuppbyggdes efter krigets bomber, visas de dyrbaraste verken, bland dem Antonello da Messinas Ecce Homo. Till museet hör också Rubens ryttarporträtt av Giovanni Carlo Doria. En spiraltrappa leder upp till takterrassen, med utsikt över den gamla stadskärnan.
Under hela sin historia har palatset bara sålts en gång: Tommaso Grimaldi överlät det till sin svåger Ansaldo Pallavicino för att betala en stor skuld. Sedan gick det alltid i arv, från Pallavicino till Doria och till sist Spinola.
I matsalen hänger porträttet av dogen Agostino Pallavicino, den förste som bar krona och spira. Han fick dem genom att 1637 utropa Madonnan till drottning av Genua, så att republiken inte längre skulle stå ett steg under Europas kungar.