Beskrivning
Galleria di Palazzo Rosso är familjen Brignole-Sales barockresidens på Via Garibaldi i Genua, med de freskmålade salarna, möblerna och släktens tavelsamling bevarade: porträtt av van Dyck och dukar av Guercino, Reni, Veronese och Dürer.
Namnet kommer från den röda fasaden, där lejonhuvuden tronar över fönstren: lejonet finns i släktvapnet, stegrande under ett plommonträd, brignòle på genuesiska. Med Palazzo Bianco och Palazzo Tursi bildar det Musei di Strada Nuova.
På andra representationsvåningen ligger de mest berömda salarna. De fyra Årstidssalarna, målade av Gregorio De Ferrari och hans svärfar Domenico Piola från 1679, hör till höjdpunkterna i genuesisk barock.
I Våren förför Venus och Amor Mars, i Sommaren härskar Ceres med sina ax, i Hösten sitter den unge Bacchus bredvid Ariadne. Vintern är en pojke som värmer sig vid ett fyrfat bland scener från karneval och jakt.
Dianas loggia är ett litet teaterkonststycke: den målade skenarkitekturen ser ut som ett palats i ruiner, ur vars himmel mångudinnan stiger ned mot herden Endymion, som sover vid dörren.
I tavelsamlingen sticker van Dycks porträtt ut, bland dem ryttarporträttet av Anton Giulio Brignole-Sale och porträttet av hans hustru Paolina Adorno. Här finns också Guercinos Döende Kleopatra, Renis Sankt Sebastian och Bernardo Strozzis Kokerskan.
Högre upp är Miradore palatsets utsiktspunkt: därifrån når blicken över den gamla stadskärnan och hela staden.
Palatset byggdes 1671–1677 åt två bröder, Rodolfo och Gio Francesco Brignole-Sale. För att slippa dela huset i två halvor sida vid sida gav arkitekten var och en en hel representationsvåning.
År 1874 skänkte den sista arvtagerskan, Maria Brignole-Sale, hertiginna av Galliera, det till staden tillsammans med samlingarna, för att öka Genuas prakt och nytta.
Bomberna under andra världskriget förstörde salongens stora fresk, Faethon inför Apollon: i dag finns skissen kvar. På 1950-talet byggde Franco Albini upp museet igen och ritade den berömda åttkantiga trappan, upphängd i stålstag och med ledstång i läder.
Missa inte
• Årstidssalarna.
• Dianas loggia.
• Van Dycks porträtt.
• Miradore.
• Albinis åttkantiga trappa.
Visste du att…?
• Intarsiaparketten i Anton Giulio II:s kammare, från omkring 1705, var en nyhet för dåtidens Italien: inga andra från de åren är kända.
• Anton Giulio II:s monogram förekommer tio gånger i hans lilla våning.
Namnet kommer från den röda fasaden, där lejonhuvuden tronar över fönstren: lejonet finns i släktvapnet, stegrande under ett plommonträd, brignòle på genuesiska. Med Palazzo Bianco och Palazzo Tursi bildar det Musei di Strada Nuova.
På andra representationsvåningen ligger de mest berömda salarna. De fyra Årstidssalarna, målade av Gregorio De Ferrari och hans svärfar Domenico Piola från 1679, hör till höjdpunkterna i genuesisk barock.
I Våren förför Venus och Amor Mars, i Sommaren härskar Ceres med sina ax, i Hösten sitter den unge Bacchus bredvid Ariadne. Vintern är en pojke som värmer sig vid ett fyrfat bland scener från karneval och jakt.
Dianas loggia är ett litet teaterkonststycke: den målade skenarkitekturen ser ut som ett palats i ruiner, ur vars himmel mångudinnan stiger ned mot herden Endymion, som sover vid dörren.
I tavelsamlingen sticker van Dycks porträtt ut, bland dem ryttarporträttet av Anton Giulio Brignole-Sale och porträttet av hans hustru Paolina Adorno. Här finns också Guercinos Döende Kleopatra, Renis Sankt Sebastian och Bernardo Strozzis Kokerskan.
Högre upp är Miradore palatsets utsiktspunkt: därifrån når blicken över den gamla stadskärnan och hela staden.
Palatset byggdes 1671–1677 åt två bröder, Rodolfo och Gio Francesco Brignole-Sale. För att slippa dela huset i två halvor sida vid sida gav arkitekten var och en en hel representationsvåning.
År 1874 skänkte den sista arvtagerskan, Maria Brignole-Sale, hertiginna av Galliera, det till staden tillsammans med samlingarna, för att öka Genuas prakt och nytta.
Bomberna under andra världskriget förstörde salongens stora fresk, Faethon inför Apollon: i dag finns skissen kvar. På 1950-talet byggde Franco Albini upp museet igen och ritade den berömda åttkantiga trappan, upphängd i stålstag och med ledstång i läder.
Missa inte
• Årstidssalarna.
• Dianas loggia.
• Van Dycks porträtt.
• Miradore.
• Albinis åttkantiga trappa.
Visste du att…?
• Intarsiaparketten i Anton Giulio II:s kammare, från omkring 1705, var en nyhet för dåtidens Italien: inga andra från de åren är kända.
• Anton Giulio II:s monogram förekommer tio gånger i hans lilla våning.