Beskrivning
Chiesa di San Pietro in Banchi är kyrkan som svävar ovanför butikerna på Piazza Banchi, bankirernas och köpmännens gamla torg i Genuas gamla stad: man går upp till den via en stor trappa, ovanför en rad butiker som betalade bygget.
Just detta är dess egenhet. För att finansiera den, tillsammans med den närbelägna Loggia dei Mercanti, hyrde och sålde republiken ut butikerna och magasinen i gatuplanet. Kyrkan placerades därför på en terrass, upphöjd, med fasaden vänd mot torget.
Fasaden har en portik med tre valvbågar och freskomålade valv, två små klocktorn på sidorna och den teatrala trappan som förbinder den med torget. Fasadens dekor blev aldrig färdig: i stället målade Giovanni Battista Baiardo i mitten av 1600-talet skenarkitektur.
Högst upp syns den stora åttkantiga kupolen täckt med skifferfjäll, med ett tredje, större klocktorn på baksidan. Ritningen hade fyra, men det fjärde byggdes aldrig.
Inne är det enda skeppet klätt i vit marmor. I koret berättar Marcello Sparzos stuckaturer om Kristi lidande, Treenigheten och nycklarnas överlämnande till Petrus. I det andra kapellet till vänster finns Andrea Seminos Den obefläckade, från 1588, bland helgonstatyer av Taddeo Carlone och Daniele Casella.
Det kapellet är berättelsens hjärta. Bygget hade börjat 1572, men 1580 beslöt senaten att fullborda kyrkan och viga den åt den obefläckade avlelsen, för att infria ett löfte efter pesten 1579. Arbetet avslutades 1585.
Tidigare stod här en annan kyrka, San Pietro della Porta, intill en port i den karolingiska stadsmuren. Den tillhörde munkarna i Bobbio, som varje år fick kastanjer, olja, fikon, vin och tvåhundra cedrater därifrån. Den brann ned 1398, under en strid mellan guelfer och ghibelliner bland bankirernas bord.
Den 25 februari 1682 knivhöggs musikern Alessandro Stradella till döds i trappan av två lejda mördare, kanske på grund av en kärlekshistoria: uppdragsgivaren hittades aldrig. År 1942 slet en bomb upp fasaden och valvet och förstörde de två små klocktornen: kyrkan byggdes upp igen som den var, med hjälp av gamla fotografier och gravyrer.
Just detta är dess egenhet. För att finansiera den, tillsammans med den närbelägna Loggia dei Mercanti, hyrde och sålde republiken ut butikerna och magasinen i gatuplanet. Kyrkan placerades därför på en terrass, upphöjd, med fasaden vänd mot torget.
Fasaden har en portik med tre valvbågar och freskomålade valv, två små klocktorn på sidorna och den teatrala trappan som förbinder den med torget. Fasadens dekor blev aldrig färdig: i stället målade Giovanni Battista Baiardo i mitten av 1600-talet skenarkitektur.
Högst upp syns den stora åttkantiga kupolen täckt med skifferfjäll, med ett tredje, större klocktorn på baksidan. Ritningen hade fyra, men det fjärde byggdes aldrig.
Inne är det enda skeppet klätt i vit marmor. I koret berättar Marcello Sparzos stuckaturer om Kristi lidande, Treenigheten och nycklarnas överlämnande till Petrus. I det andra kapellet till vänster finns Andrea Seminos Den obefläckade, från 1588, bland helgonstatyer av Taddeo Carlone och Daniele Casella.
Det kapellet är berättelsens hjärta. Bygget hade börjat 1572, men 1580 beslöt senaten att fullborda kyrkan och viga den åt den obefläckade avlelsen, för att infria ett löfte efter pesten 1579. Arbetet avslutades 1585.
Tidigare stod här en annan kyrka, San Pietro della Porta, intill en port i den karolingiska stadsmuren. Den tillhörde munkarna i Bobbio, som varje år fick kastanjer, olja, fikon, vin och tvåhundra cedrater därifrån. Den brann ned 1398, under en strid mellan guelfer och ghibelliner bland bankirernas bord.
Den 25 februari 1682 knivhöggs musikern Alessandro Stradella till döds i trappan av två lejda mördare, kanske på grund av en kärlekshistoria: uppdragsgivaren hittades aldrig. År 1942 slet en bomb upp fasaden och valvet och förstörde de två små klocktornen: kyrkan byggdes upp igen som den var, med hjälp av gamla fotografier och gravyrer.